Jag har varit så stressad över allt jag varit tvungen att ta tag i. Allt hänger liksom ihop, så jag var tvungen att ta tag i en sak för att kunna gå vidare. Jag hatar mellantidsperioder; då det sker någon slags förändring, men man har det inte helt under kontroll och det är saker kvar att ordna med och man vet att det ska hända snart. Man "måste bara" först. Fruktansvärt stressande. Fruktansvärt. Saker börjar i vilket fall falla (faller) på plats nu och imorgon flyttar jag och lilla V! Det ni! Det är klart att det är lite tråkigt, men samtidigt vill jag ju det. Vill komma igång och jobba nu så att jag har mer att göra. Blir så förbannat lat annars. Detta blir nog bra. Rytm. Rytm.
Lägenheten är dock fortfarande kvar. Där är det inte jag som har (okej, borde ha. Väldigt sällan jag har kontroll) kontrollen. Det gör mig mindre stressad. Sen är det ju allt plugg dessutom. Men det är en bagatell. Som matten jag nu ska gå och slänga mina ögon över. Bagatell.
Nu kliar det i örat.
Just det, mamma slog mitt rekord i Bricks. Jag ska krossa henne.
Känns som om magsmärtorna börjar släppa. Kanske stressen tar dem med sig. Hoppas på't. Nu ska jag släppa. Inte släppa mig, släppa datorn. Guuuuuuuuuuuuud, jag är så rolig. Om ni är plågade av det, tänk på dethär: Tänk vad som kommer ut ur mitt huvud. Antingen i tal eller skrift. Kan ni då föreställa er hur det är INNE i det? Tyck synd om mig. Tyck bara synd om mig.
Dagen: Låg och drömde att jag matade katterna i morse. Ni vet när man är lite.. inte helt i sina sinnes fulla bruk på morgonen? När larmet gick på 06:20 undrade jag om jag hade missat någon katt eftersom jag väcktes mitt i natten. Så smart var jag. Det var kallt i morse. Men fint. Frost i gräset, blå himmel, färgade träd och dimma. Så småningom dök solen upp också. Som om jag brydde mig. Jag koncentrerade mig mer på att sätta den ena foten framför den andra. Var på en värdelös lektion och tog mig hem igen, åt med mor som är hemkommen och sitter nu och bläddrar i tidningen, dricker te och äter en banankakebit med choklad i. Funkar.
Outfit: Svarta byxor, blå tröja och svarta strumpor.
Kändiskoll: Britney Spears köpte godis till sina söner för 20 000. 20 000 vad? Jag fick göra lite research för att ta reda på det. Kronor. Det var ju tur. Det var 3 000 dollar. Inte illa pinkat i alla fall.
Jag ska nu duscha och sedan sova. Måste upp tidigare imorgon.
Gjorde iordning en kopp te till mig själv och undrar varför det nästan alltid först är alldeles för varmt sedan perfekt i några sekunder och sedan mesigt ljummet. Typ alltid! Ja, alltså, jag kan ju förstå varför det är alldeles för varmt i början. Det brukar bli så när man värmer upp vattnet till nästan hundra grader. Och, jo, jag kan visst förstå varför det svalnar, men den där tiden då det är perfekt varmt är ju fruktansvärt kort. Det är ju för varmt länge och fesljummet.. ja, det är det ju tills det blir kallt. Alltså det är inte klokt vilka bra iaktagelser jag har. Tur att jag använder min smarta hjärna till sådant här nödvänigt tänkande. Tänk vad smart jag hade varit om jag ansträngt mig. Jag kan ju i alla fall låtsas som om jag inte anstränger mig...
Dagen: Klart att jag var pigg och skuttade upp ur sängen i morse eftersom jag var så duktig och har så mycket självdiciplin att jag gick och lade mig tidigt igår. Eller hur var det nu..? Okej, ärlighet varar längst. Om vi börjar i den här änden: igår? Det kanske inte var igår. Det kan vara så att det hade hunnit bli idag innan jag trillade ner i sängen och drog täcket över mig. Men; är det verkligen så noga? Det svider i mina ögon. Jag måste sova mer. vet ni vad det värsta av allt är? Att jag bara har mig själv att skylla. Jag kan inte skylla på varken Heroes eller matteboken. Fan. Annars är det väl.. jodå. Stressad. Vill att det ska gå två veckor så allt har laggt sig. Och jag har fått rytm igen. Kanske tar kortare tid. Eller längre. Längtar hur som efter rytm.
Outfit: Bytte ut de ljusa jeansen till de snygga röda pyjamasbyxorna som syrran är så avundsjuk på mig för och drog över klassikern (marinblå fleecetröja). Jag frös. Det är för fan skitkallt idag.
Kändiskoll: Ulf Larsson blev 53 år.
Tips: Mössa, halsduk, vantar och bävernylonsoverall är nog ett måste för att överleva kylan. Eller bara att sätta på sig jackan. Valet är mitt. Och ert.
Trött. Har precis skjutsat iväg mamma till bussen. Trodde att jag skulle behöva köra in henne hela vägen till staden, men hittade en buss som passade bra. Det var ju tur. För övriga trafikanter. Nu ska jag ta och tyyyyyp... plugga. Matematik kan det ju aldrig bli för mycket av, eller hur?
Undrar hur fan jag kan vara så jävla trött.. Har bara haft en lektion idag och hade dessutom sovmorgon. Den kan jag ju tänka på imorgon när jag ska skutta upp. Då blir jag säkerligen på ett härligt humör, tror ni inte? Nej, men det blir till att gå och lägga sig tidigt ikväll. På riktigt denna gång. Jag lovar. ..aaaatt jag ska försöka.
Jag skulle lugnt kunna gå och lägga mig nu och sova som ett barn i en trehundrasextio timmar. Och drömma om trehundrasextio grader. Men dessvärre tror jag inte att det hjälper att drömma om det. Har en känsla av att jag måsta räkna på det. I vaket tillstånd. Det är ju synd. Jobbigt i alla fall. Bäst att ta tag i det.
Tog sönder gräs idag. För ovanlighetens skull var det det som gick sönder och inte gräsklipparen. Nästan så att jag blev lite förvånad.
Var uppe och såg till den klantiga. Kom hem till middag och Cornelis Wreesvijk i högtalarna. Det var trevligt att sitta där och lyssna samtidigt som jag samtalade med far min. Och även mor min så småningom. Tänk att de faktiskt kan vara trevliga. Hur underligt det än må låta. Nu ska jag öva. På att sova. Är inte helt säker på tekniken. Vaknade inatt när det var mörkt, använde badrummet, gick och lade mig igen och så ringde alarmet, typ, fem minuter senare. Märkligt att det hade hunnit bli ljust på den korta stunden. Kan man tycka. Imorgon har jag min första sovmorgon på två veckor. Det innebär inte att jag får sova hur länge jag vill. Bara till 07:30. Nej, bäst att jag sätter fart och börjar träna.
Dagen: Har sådan jävla otur. Jämt. Sa igår att jag skulle börja ägna mig åt konstsim. Ska nog köra på det ändå. Dethär går ju åt helvete! Så jävla osmidigt! Det är inte så farligt egentligen, bara typiskt att det skulle hända just nu. Jaja, ces't la vie.
Outfit: Gråa byxor, blå tröja med tryck och målarfärg på och svarta strumpor.
Kändiskoll: Oj. Jag har inte lyssnat någonting på radio idag slog det mig nu. Märkligt. Inte att det slog mig utan att jag inte har gjort det. Lyssnat. På radio. Vad mycket det finns att misstolka. Och när vi ändå är där kan jag ju säga att jag inte slog mig. Utan att jag kom att tänka på att jag inte lyssnat på radio. Det där var jobbigt för min hjärna.
Tips: Om du vill ha en hobby, samla på frimärken. Eller lägg pussel.
Dagen: Upp och tog hand om den där och ordnade och städade och andra saker. Var trött för att få lite omväxling i tillvaron lixom. Gick ut en liten stund och det är en fin kväll ska ni veta! Halvmånne som gav mig en markkompis och stjärnor. Fint.
Outfit: Färgglad. Gråa byxor, grå tröja, svart t-shirt och vita strumpor med (förlåt) något blått på.
Kändiskoll: Att Anna Anka var med i Dum och dummare är ju gammalt nu. Och dessutom är hon bara för aktuell. Bäst jag inte nämner henne. Det leder alltså till
Kändiskoll: Ingen.
Tips: Kvällspromenad. Eller soffa, film, kaka, varm choklad/te. Ert val. Jag har kört det ena, ska prova det andra. Kan senare rapportera om hur det var. Så att ni vet om det är värt att prova. Lixom.
Där harnit. Men hennes historia är... ja, rörande. Har ni sett Fjärilen i glaskupan? Hon beskrev hennes tillstånd på det sättet. Hon blev påkörd av en bil för fem år sedan. Det gjorde ont. Såvitt jag förstår. Men hon är fantastisk. Ingen kan neka. Nu ska jag låta bli att neka sömn.
Dagen: Upp tidigt som vanligt och sedan.. öööh... ja, inget vettigt. Vet ni att man kan fastna i simpla spel på facebook och sitta i timmar? Jag vet. Och vet ni vad det leder till? Ingenting.
Outfit: T-shirt, underbyxor, vitt. För att jag är så oskuldsfull. Såklart.
Kändiskoll: Slog på tv:n, bara för att kika innan jag skuttade (inte bokstavligt) in i duschen, Skavlan gick på ettan och jag kom lagom till att höra Melody Gardots berättelse och därefter höra henne spela. Så sjukt jävla bra.
Tips: Melody Gardot. Kolla upp det helt enkelt. Fruktansvärt. Bra alltså. Det finns en känd sajt här på inter-nätet som har klipp där man borde kunna kolla upp det. You Tube. Ringer det någon slags klocka?
Dagen: Blablabla, hem i regn, blev blöt, pluggat, tittade på Heroes! Alltså, FY! Det var inte snällt! Hur fan kan de göra såhär mot mig? På riktigt, jag är nästan upprörd! och jag måste vänta lite mer än 22 timmar till nästa avsnitt! Och hur var det, jag bara tittar för jag brukar? Ja, det började så, men siriehelvetet har mig i sitt våld...igen. Men tänk vad roligt om alla dog nu. Men vi vet ju att det inte kommer att hända, inte en chans. Men onekligen knivit läge. Andas...
Outfit: Skitsamma
Kändiskoll: Skitsamma
Tips: Imorgon kl 22:25. Det är allt jag har att säga.
Dagen: Gick upp till havremopparna och gav frukost innan jag gav mig själv. Och sedan då? Jag har pluggat. Och tro det eller ej, men jag har verkligen pluggat. Nu är jag klar. Med inlämningsuppgifterna i alla fall. Det är fruktansvärt skönt. Nu är det bara allt annat kvar. Matte kan man ju alltid plugga, och sedan har jag fler saker att ta tag i. Ringa måste jag göra. Måste. Och ta hand om lilla V och den andra. Och laga mat.
Outfit: Fleecetröja i härligt marinblå färg, ljusa jeans och vinröda strumpor.
Kändiskoll: Anna Ankas tidningsartikel var inte på riktigt typ. Det var satir. Problemet är att om man gör satir så är man ju på något sätt emot det man gör satir om. Anka är hemmafru. Det är inte satir.
Tips: Håll hårt i hatten.
Nu en sak i taget. Vi börjar med maten. Äta bör man.
Lilla rara, men även lite dumma Cocos. Hon jagade en bålgeting. Jätteroligt. Tills den sa ifrån. Då tyckte inte Cocos att det var så roligt längre. Hon är allt bra söt, men man kan ju inte leka med allt som rör sig. Framförallt sådant som rör sig och kan göra ont. Som mamma när hon ska stänga en dörr är en annan sak man inte ska leka med. Men nu vet hon. Förhoppningsvis ett tag i alla fall.
Jag kom att tänka på en sak förut. När man får frågan: "Vad ska du bli när du blir stor?" vad svarar man då? Alla tar liksom för givet att man kommer att bli stor. Det är ju inte riktigt schyst. Men det är klart, den morderna tid vi lever i kommer nog se till att de flesta av oss blir stora. Men fortfarande, vad svarar man? "Jag kommer inte bli stor, jag har inte anlag och rör på mig för mycket"? Om det nu är så att man vet att man kommer bli stor kan man ju säga som det är: "När jag blir stor kommer jag bli anfådd av att gå uppför en trappa". Och sedan, beroende på vilket land man kommer ifrån kan man ju svara: "När jag blir stor kommer jag bli sumobrottare" (förlåt för det där med landet, alla kan förstås bli sumobrottare om de vill, oavsett nationalitet). Varför använder man sig av "när du blir stor"? Förr var väl kanska alla så smala och smärta att när man sa stor kunde det bara betyda en sak. Kanske. Men folk kunde vara stora förr, det har jag sett på målningar av gamla kungar och så vidare. Fett (där fick jag till det) att då kunna svara: "När jag blir stor ska jag bli kunung". Jag bara tänkte på detta.
Men man kan ju säga "större", för det kommer man ju alla gånger att bli. Även om man inte kommer att bli stor.
Oj. Nu tutade det nere vi järnvägen. Det var säkert deras sätt att säga: "Gå och lägg dig din förslappade ungdom". Och de har rätt. Såklart.
Det här går ut helvete. Alltså på riktigt. Jag borde ha lärt mig av mina misstag kan man tycka, men jag är tydligen inte särskilt läraktig. Det suger. Jag måste verkligen ta tag i det. Verkligen. Varför ska det vara så förbannat svårt? Just nu hatar jag mig själv. Att jag ska vara så förbannat lat, jobbig och förbannat dum. Det är lite jobbigt. Det kan jag lova.
Usch.
Imorgon blir det ny dag, nya tag. Inget jävla trams. Raka rör. Inga snepassningar. Jag ska vässa alla knivar, tända lampan, trycka ner alla indianer i kanoten, ta in alla hästar i stallet, dämpa ekot och vara hemma. Det sistnämnda möjligtvis i dubbel bemärkelse. Men det får vi se. Oj. Nu ska jag nog ta tag i i alla fall en sak. Medicinera lilla V. Dags för det. Kan man säga. Hon kanske kan ge mig några råd? "Ät havre så blir du pigg och glad!" kanske. Hm.. kan vara värt ett försök.
Ok. Jag har ett litet problem. Seriöst. Ska göra projektarbete, men har ingen jävla aning om vad man kan välja för ämne. Jag har varit ute och flutit runt i mina tankar (vilka i och för sig inte är så många, och de är framförallt inte smarta) men har såklart inte kommit på någonting. Surt. Än en gång: jag är så körd. Hahaha.
Nu slarvar jag visst. Måste ju berätta om mina spännande späckfulla dagar, outfits och annat viktigt. Ok. Då kör vi.
Dagen: Upp och frullerade lilla V och hennes vänner som vanligt, åkte, blev inte så mycket smartare (min mattelärare hade fått sitt straff för att ha tagit studiedagen ifrån mig och de andra hårt kämpande eleverna. Han hade vurpat på en cykel och fått åka in till sjukhuset och sy lite. Hoppas att bedövningen hade börjat ta. Annars gör det ont. Jag vet. Tyckte hur som synd om honom. Aj), kom hem (genom regn). Är fortfarande kall.
Outfit: Tröja och byxor. Hur förvånande det än kan låta. Strumpor med.
Kändiskoll: Basehunter är i Sverige efter några år i England.
Tips: Ta på en jacka.
Det var det. Oj. Jag har visst lite huvudvärk. Det är säkert Gud som straffar mig för att jag inte pluggar flitigt. Eller tar tag i en del saker jag måste ta tag i. Typ ringa till min chef. I alla fall snart är hon min chef. Måste prata om lilla V bland annat. Ska börja jobba första oktober. Och så måste jag vara på brorsan om lägenheten. På, på, på. Bäst att ta tag i saker, om det inte handlar om plugg hanlar det om annat. Är sugen på att sy och snickra. Och åka till månen. Inget går som jag vill. Det gör mig sur. Kan vara för att jag är en lat och förslappad ungdom. Nu ska jag ambitiösera mig.
Dagen: Upp vid sju som vanligt och det där. Fick skjuts av brorsan och svägerskan in till stan, lunchade, blev förståndigare, åkte hem. Hemma åt jag och fick sen sjukt ont i magen. Har fått det förut, och det har någonting med matklockan att göra tror jag. Inte bekvämt. Hur som helst tog jag en promenad för att röra lite på den (magen). Och nu är det bättre. Den kanske var tjurig för att den var smutsig. Har duschat med, så det kan ju vara därför den är snäll nu.
Outfit: Lika het som igår. Vit t-shirt med något slags tryck på, svarta underbyxor och ljusblå handduk på huvudet.
Kändiskoll: Det tror jag säkert.
Tips: tänk positivt. Jag lovar, det går mycket enklare. Men ni får stå ut med att er omgivning hatar er. Kom igen då så kan vi bilda klubb.
Och vet ni vad jag ska göra nu? Sova! Tidigt? Ja! Men jag är helt slut. Det blir till att plugga imorgon. Imorgon ja, halv studiedag (förmiddagen), så jag skulle inte ha några lektioner. Men min kära mattelärare bestämde att vi skulle köra ändå. Tack. Man jag tycker i och för sig inte att det är så jobbigt, bara en lektion, och jag sitter inte hemma och ruttnar bort. Eller, det har jag ju redan gjort, men det lilla som fortfarande är färskt menar jag. Och så bli jag ännu lite klokare. Och det är ju kul.
Har varit vaken i några timmar, frullerat lilla V och de övriga och sedan även mig själv. Tänkte att jag skulle... kanske plugga lite? Eeh.. typ. Snart. Jag lovar. He.. he..
Helgen har annars varit trevlig. Fullt med folk har det varit här, päronen (as always), brorsan, syrran, svägerskan och svågern. Det är grejer det. Och mycket mat. Det brukar bli så när det är födelsedagsmiddag. Och på tal om födelsadagsmiddag: GRATTIS syrran!
Inte för att du läser det här, jag säljer ju min själ för bövulen. Det är så sant. Gratis är det också. Ja, vad annars? Som om någon skulle vilja betala för min själ. Skulle inte tro det va.
Ojdå. Plugga var det. Eh, va fan, jag har ju studiedag imorgon. Meeen det ska förstås in idag, eller snarare förra veckan. Petitesser.
Dagen: Upp tidigt som vanligt, tog en lugn morgon och sedan har det varit saker. En sak: köra syrran och svågern in till staden bara för att jag är så snäll. En till sak: Rösta. Det var väl huvudpunkterna. Men såklart tillkommer mycket mat. Som vanligt. Och umgås med päronen, brorsan och svägerskan. Trevligt.
Outfit: Blå t-shirt, underbyxor och handduk på huvudet.
Kändiskoll: Jag kommer igen en annan dag.
Tips: Sov mera. Det borde jag göra. Mycket mera. Jag är helt slut. Och så upp imorgon igen... På´t bara.
Dagen: Gick upp lite senare än.. jag borde, men kom upp i alla fall, tog en promenad på morgonen och fotograferade lite på den morgontrötta hösten. Typ. Sen jobbade jag lite på ett staket, jobbade lite på syrrans present (lakan som jag tryckte händer i överkanten och fötter i nederkanten på, värsta bra idén), seen.. ööh... har jag lagat mat och ätitätitätit. Alltså, herrejävlar. Snacka om att tänja ut magen. Puh! Sen har internet krånglat, så jag har bara fem minuter på mig att skriva dehär, annars blir det ju på fel dag, och så kan vi ju inte ha det.
Outfit: Grå tröja, jeans som brukar sitta halvslappt och randiga strumpor. Fint.
Kändiskoll: Hinner inte tänka ut allt skvaller jag vet och sedan skriva ner det. Det är helt enkelt för mycket. Det är inte lätt för mig att ha koll på allt hela tiden.
Tips: Ät inte riktigt såhär mycket. Behärska er. Men njut.
Dagen: Upp vid sju som vanligt (eller.. ja, typ..), har latat mig mycket, ätit mycket, varit duktig och gått på en promenad. Och så. Promenaden försökte jag gå på så mjukt som möjligt för mina bens skull. Har inte frågat dem vad de tyckte om det. Nu är de för trötta. De vilar och vill inte bli störda.
Outfit: Blå fleecetröja, blå mjukisbyxor och svarta sockor. Väntar på att, typ, Elle ska ringa mig för att se om jag vill vara med på omslaget. Vem kan vara trendigare än jag liksom?
Kändiskoll: Någon hade bantat. Tror jag. Eller det kan man ju vara helt säker på, men det var någon med någonting.
Internet laggar. Ganska kraftigt dessutom. Och det blir värre för var stund som går. Kan inte förstå varför, men är väl lite sömnig kan jag tänka. Precis som jag med andra ord. Eller okej, jag ör inte lite sömnig, jag är så jävla trött så att jag skulle kunna somna i denna ställning som jag sitter i. Oj. Det laggar mer än vad jag någonsin sett någonting lagga utan att hänga sig. Bäst att ge efter för behoven. Både mina och datorns/inter-nätets.
Godkväll på er alla. Nu har jag gjort allt jag orkar med idag. Var ute på en kvällspromenad efter att ha sagt godnatt till lilla V. Det var mörkt. Men oj vilken stjärnhimmel det var! fantastiskt fint må jag säga! Stod på en vändplan där inga träd skymde och bara stitrrade upp. Tålls att uppleva igen. Jag vet inte hur det kommer att gå med springningen på söndag. Jag sa ju att jag skulle springa då, men benen... det är lite hårt i backen nu. Tänkte att jag ska springa på något fält imorgon om jag orkar. Men det får vi se om jag gör. Har en del att skriva också. Så kan det vara. I vilket fall hade jag på mig stegräknaren: 4 814 steg. På promenaden alltså. Jag räknar inte hela dagen. Jag är väl ingen jävla mes heller.
Jag är helt tom i huvudet. Tom. Som värsta ekot därinne typ. Så allt känns som vanligt med andra ord. Nu ska jag se om jag kan få mitt hår att torka och sedan bege mig till sängs. Det svider minnsann lite bakom ögonen. Bäst att göra något åt saken. Måste borsta tänderna med kom jag på. Bara att ta tag i det.
Dagen: Upp och blablabla, lunchade med en polare, min gamla mentor och hennes son. Det var trevligt må jag säga. Sen sprang vi runt lite på staden och fick några ärenden gjorda. Och såå.. ja. Hem typ. Syrran är hemma med. Och svågern. Det ni.
Outfit: Jeans, blå fleece och gråa strumpor med hjärtan i olika färger på. Fint värre.
Dagens: Kom upp lätt i morse! Vaknade till och med innan mobilen började sätta igång. Imponerande. Det hjälpte att gå och lägga sig tidigt. Trodde att det kanske bara var en skröna. Tydligen fel av mig. Till staden, och hem igen. Sparade gårdagens tomma stirrande på TV:n till idag. Så har kopplat bort hjärnaktiviteten. Skönt. Men vad osmart man blir.
Outfit: Härlig blå fleecetröja (alltså, här märker vi ju tydligt att det är en favorit i garderoben, nästan så att jag måste fota och lägga upp bild på den, eller dem, det är två), svarta byxor och så var det strumporna... de randiga. Men de var rena igår. Faktiskt.
Kändiskoll: Jag har ingen koll på Kanye West. Men och andra sidan, det har ingen annan heller.
Gick upp sju i söndags, var vaken 17-18 timmar igår (upp typ sex, ner typ 23-24), och upp sju idag. Inte konstigt att jag är trött? Jag ska nog somna. Någon gång. Ska bara laga mat, äta, plugga lite till, gå på promenad, klappa lilla V, duscha och stirra tomt på TV:n. sen tror jag att jag nöjer mig. Jag kommer nog inte kunna rapportera om hur allt detta har gått (som att det skulle vara intressant i vilket fall) för jag är osäker på om ett: jag överhuvudet taget kommer kunna genomföra det, två: kommer komma ihåg det eftersom jag lever lite i ett trött dis, tre: även om jag lyckas ta mig till datorn skulle det vara ett mirakel om jag lyckades träffa rätt tangenter. Jag antar att ni anar hur det skulle kunna se ut. Bäst att ta tag i sakerna så att jag kan få sova snart. Om jag inte har återkommit innan imorgon kväll har jag stupat någonstans. Då kan det vara bra att leta. För min skull alltså. Tack på förhand.
Dagen: Kom upp förvånansvärt bra i morse. Hopp upp bara. Hittade inte mina nycklar och blev tvungen att cykla så snabbt, så snabbt. Jag var inte den enda som var sen och fick trevligt sällskap på bussresan till stan. Upptäckte på vägen att utomhusserveringarna har gjort sitt. Nu påbörjas den verkligen den kallare och mörkare tiden på året. Och positiv som alltid säger jag: välkommen. Var lite väl trött för att orka tänka på alla tal jag skulle räkna ut och stressede sedan till bussen. Jag hade ingen jacka, men varm tröja och halsduk och såda saker. Med sådana saker menar jag mössa och vantar. Okej. Jag hade byxor och skor med. Hur som helst har jag varit lagom varm. Tills jag satte mig på bussen i solen. Jävlar. Jag mådde sjukt illa och blev till slut så illa tvungen att ta av mig tröjan. Hellre att sitta i en fruktansvärt ful, för kort tröja (den som jag har under, måste ha en tunn tröja under den tjockare, men jag har den under, alltså, den ska inte synas) än att spy. Det var mitt val. Tror det var klokt. Jag var helt slut när jag skulle cykla hem. Tog ett tag att hämta mig. Sen var det såklart skitkallt ute när jag gick av bussen. Och när jag satte mig för att äta frös jag. Då var jag inne. Jag är fan inte normal. Och vad jag kan göra en kort historia lång. Eller snarare: oj vad jag kan dra en lång historia ut ur ingenting. Är det inte imponerande?
Outfit: Svart tröja med något slags lila på, blå jeans och randiga svarta strumpor (nej, jag tar inte med den fula tröjan under, den räknas inte, det är fortfarande därför jag har den under, syns inte finns inte principen, okej?)
Kändiskoll: Patrick Swayze (kunde han inte klämma in ett x också i efternamnet?) is no more.
Tips: Åk inte buss med varm tröja, halsduk och mössa (allt svart) samt sitt i solen. Det blir jävligt varmt. Och om ni envisas, spy inte. För övriga passagerares skull liksom.
Oj vad jag är trött. Har varit vaken sedan klockan sex (jag tänker inta vara så ärlig och rätta mig, jag vill gärna överdriva nu när jag är så här himla trött, ok?) och ska upp tidigt imorgon med. En dag då jag gjort saker. Om jag inte sprungit fram och tillbaka i en lång gång har jag matematikat mig. Och nu snurrar det runt siffror och sinus och cosinus och tangens och trianglar och 180º och saker. Förstår inte hur min hjärna pallar. Tycker att jag har svårt att få ihop saker utan att gå runt att fundera på matematiska problem. Bara att ha en hjärna brukar innebära tankeproblem. Hoppas att hjärnan håller ordning på saker. Annars kastar jag ut den. Skulle nog klara mig bättre utan. Troligtvis. Men nu är den där och det är inte så mycket att göra åt saken. Brukar undvika smärta. Det känns som en bra grej liksom.
Nu ska jag gå och lägga mig så att det snart blir morgon och sådär härligt att gå upp som det alltid är när man variFAAAAAAAAAAAAAAAN!!!! Jag glömde bort Heroes! Jävla klantarsel. Fan. Jag som har svårt att hänga med som det är med min hjärna. Inte för att jag tycker att det är så bra längre. Men jag tittar på grund av tradition. Typ. Nu tappade jag tråden. Det kanske var tur. Synd för er att jag har skrivit ner den och kan återta den. Men det skitar jag i idag. För jag orkar inte. Tur för er.
Oj. Jag måste duscha med. HAHAHA! Jag är så jävla puckad! Jag kommer aldrig orka gå ipp imorgon! Och än mindre räkna. Jag är så jävla körd. Hahaha.
Det var ju inte svårt. Undrar vad jag gjorde för klantingt fel. Nu måste jag gå. På toa. Och sen ska jag gå lite till. Och sen ska jag ställa upp för en person. Sen ska jag gå hem igen. Sen ska jag plugga mer matte. Och ge ännu mer otroligt ointressant information. Så att ni kan läsa. Allt för er. Såklart. Toa var det.
Oj, det blev fel. Nu måste jag räkna om. Men nästan skönt. Det blev så rörigt. Viktigt. Väldigt viktig information. Annan viktighet: jag blev varm av chokladen. Kanske är därför det heter varm choklad. Tåls att tänka på. Eller. Näh.
Dagen: Upp runt sex (okej, jag ska vara ärlig, det var typ 20 över sex), tillbringade dagen på en ATG-klinik. Lattjo. Körde fram och tillbaka. Blev trött. Typ. För stunden dricker jag varm choklad och pluggar matte (okej igen, ärlighet varar längst, dessutom vet ni precis vad jag gör, så att inte vara ärlig är... dumt).
Outfit: Grön tröja som jag sydde själv på högstadiet, gråa byxor och sockor.
Har sett inspelade avsnitt av heroes. Kände att jag var lite väl uppe i varv, men sjönk ihop i både kropp och sinne när jag satte mig här. Sovdags, helt klart. Föresten är datorn sådär konstig igen. men nu är jag lugn. den behöver nog bara vila lite. Som jag. Jag fungerar inte heller som jag borde eftersom jag har varit uppe den tidig morgon. Och ska dessutom upp vid sex imorgon. Ska ut på äventyr med lilla Vilda och far. Bara det inte blir alltför spännande. Lagom nivå. Och helst inte det ens en gång. Hoppas det blir riktigt tråkigt. Och att jag kan få till ett puh igen. Vore skönt. (Om ni inte förstår, vänligen läs inlägget vanliga)
Oj. Prosit.
Nu ska ja "så ska det låta" heter det ja! Funderade på det. Okej, jag börjar om. Nu ska jag gå och lägga mig. Sluta skriva strunt. Helt ointressant strunt dessutom. Skulle ju kunna förklara varför jag började tänka på "så ska det låta" men för det första skulle det vara skittråkigt, för det andra skulle ingen förstå och för det tredje har jag ingen lust. Kanske skulle gjort det i alla fall så att ni sluppit detta istället. Man lär av sina misstag. Bättre nästa gång.
Dagen: Jobbat med staket. Det var ju duktigt. Och jobbigt. Spettat. Och dragit. Och gått. Och så har jag varit hungrig. Nu är jag mätt. Fruktansvärt. Men annars blir jag ju aldrig tjock.
Outfit: Stora gamla jeans, grön collegetröja och svarta sockor.
Bara för att förtydliga: Jag är inte uppe såhär sent för att jag är en slarver. Skulle aldrig. Nej, det är för att far är smart och lägger över saker på skivor (alltså backupar). Så jag sa att jag skulle byta skiva när det behövdes. Nu har jag bytt. Men denna skiva är inte klar än. Går och lägger mig om det tar för lång tid. Bara så att ni vet liksom.
Dagen: Sov till halv tio på ett ungefär, åt frukost och allt sånt. Tog sedan tag i katastrofen på mitt rum. Det tog hela dagen. Åt och allt sånt, gick/sprang ut en sväng. Med stegräknare! Det ni! 5 376 steg. Några sprangs. Vet inte hur det tar springning. Säkert finfint. Är dessutom inte säker på sjuan. Det liksom saknas sträck på den siffran. Gissar på sjua. Kände lite i benen i början, men ingenting sen. Det är toppen. Inga träben. Puh nr ett. Blev chockad när jag kom hem och såg att allt som jag skapat på min användare var puts väck. Lite för mycket spänning för min del. Far lyckades hitta sina prylar (allt på hans användare var också borta) men inte mina. Han stängde av datorn. Jag damsög hela övervåningen och satte på datorn igen. Och döm om min förvåning, och lättnad när allt var som vanligt igen! Puh nr två. Sen duschade jag. Och så har jag satt på mig ren t-shirt. Och bytt (lr, byter. Sitter faktiskt med en kudde i knäet i detta nu. Jag har nästan satt på överdraget, även känt som påslakarnet på svenska) lakan. Och torkade mig med ren handduk. Känns skönt att gå runt ren i ett rent hus. Mmmm.
Outfit: Härligt blå sov-t-shirt. Och trosor. Och handduk på huvudet. Jag är så het.
Kändiskoll: Theodor som var med i BD släpper sin första soloskiva. Nångång. Typ. (Mesade och kollade upp det. Den har släppts. Nyss. Skulle inte erkänt det. Bara låtsas som om jag har värsta kollen. Eller låtsats. Det har jag ju. Värsta)
Alltså seriöst! Vad fan är det som har hänt? Det är som att datorjäveln har formaterat om sig själv! Här tänkte jag gå in o skriva om allt det vanliga, dagen, outfit etc, och så möts jag av grundskrivbordsunderlägget, och mina mappar är borta! Jag har sökt efter dem, men de finns inte! Detta är verkligen iiiiiiiiiinte bra!!! Det är till och med så iiiiiinte bra att jag använder mig av flera vokaler vilket jag sa att jag inte skulle! Faaaaan!
Jag som skulle berätta saker. Inte för att det var så viktigt. Som vanligt, men hellre att jag skulle vara lika meningslös som alltid än att få rapportera om en dator som slängde ut all annan meningslös skit! det här är riiiiiiiktigt illa! Se! Nu använder jag mig av många vokaler igen! Jag är upprörd! Jag hade bilder på Moa! Mest panik över det, men även massvis med andra bilder, och filmer som jag skulle skicka iväg till en kompis som jag tagit bort från kameran! Helvete!
...lugna ner mig nu... de bara måste vara här någonstans... måste.. KBFA!!!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! VAD FAN ÄR DET SOM HAR HÄNT????? VARFÖR HAR HELA DATORN BÖRJAT OM FRÅN BÖRJAN????? VAR ÄR MINA MAPPAR??? MED BILDER??? OCH MUSIK?????????? OCH DOKUMENT????????????????????????? PANIK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu tror jag att limmet har mjukats upp. Och jag är förbannat kissnödig. Förbannat. Jag har sett månen, hur den började på den ena sidan av himlen och nu står högt i mitten. Den kommer att dala ned på den andra. Tror jag. Men detta kommer jag inte att bevittna. För jag ska sova djupt. Jag ska sova som om det inte fanns något imorgon. Eller, ja, idag rättare sagt. Rätt ska vara rätt.
Det är så förbannat sant. Sitter här som om det vore klister mellan mig och stolen. Eller mellan dataskärmen och min blick. Typ. Önskar att någon kunde, typ, bitchslappa mig tills jag gick härifrån. Jag vill sova. Det skulle vara så skönt. Alltså tänk att få krypa ner i sängen, blunda och somna. Mmmm.. Men det kommer ju knappast att hända. Jag kommer att sitta här till mitt skelett har blivit så svagt att det inte kan hålla mina inre organ på plats. ...kanske bäst att gå och lägga sig i alla fall.
Frångår mina principer och tar dagens vanliga senare. Denna har ju bara börjat. Ju.
Ojojoj vad skönt det var att få sova ut i morse. Kunde behövas. Igår var jag så trött att jag inte orkade gå och lägga mig. Ni vet när man bara fastnar i allt man gör för att man inte orkar göra något annat? Jag orkade knappt stänga ögonen, så det sved i globerna på mig.
Idag ska jag nog plugga. Och städa. Och mecka med gräsklipparen för att kunna klippa gräs. Och så. Borde ge mig ut och röra på mig om jag ska klara av att springa den där sträckan. Känner dessvärre att benen börjar göra lite ont igen. Funderar på om jag ska såga av mig dem och byta ut dem mot träben. Det skulle vara snyggt. Eller också sa kan jag ta det lugnt och gå länge eller så. Så slipper jag träben. Men och andra sidan så skulle jag då kunna skriva om hur mitt liv skulle se ut med träben. Då skulle ju denna blogg få meningsfullt innehåll. Och det vill jag ju inte riskera ju. Så det är ju bäst att jag tar det lugnt ju. Det var ju störande. Bäst att sluta innan det blir värre.
Jag är fruktansvärt lättroad. sitter och spelar ett simpelt spel på facebook och har ingen aning om vilken timme jag är inne på. Om ni inte kan tyda vad jag skriver nu, och tycker att jag skriver osamanhängande eller hoppar fram och tillbaka, kan det bero på att jag är ännu mer fruktansvärt trött än jag är fruktansvärt lättroad. Och alla som känner mig och vet hur lättroad jag är... ja. Ni förstår. Det är riktigt illa. Jag har varit trött sen klockan någongånginnan ett. Det var grannens fel. Vi åkte samma buss hem, och han bad mig väcka honom om han inte hade vaknat när det var dags att gå av. Hade ju kunnat sova ändå, skulle ju gjort det om jag åkt utan sällskap. Men det gjorde jag in... men det gjorde jag ju. För jag somnade kanske tio min innan vi skulle av. Jag är så fantastiskt smidig. Men nu ska jag släpa mig själv till sängs. Det blir såhär när man vänder på dygnet och går och lägger sig och går upp tidigt, så jag får skylla mig själv. För att jag är så trött nu menar jag.
Jag har ingen aning om vad jag skrivit. Eller en vag. Men det är bäst att sluta innan det blir någonting jag ångrar.
Bra sak ett: Ledig fredagar. Bra sak två: Heroes har dragit igång. Bra sak tre: Trevliga människor. Bra sak fyra: Avatar har dragit igång. Bra sak fem: Det går bra nu, kompis det går bra nu.
Dålig sak ett: Jag missade första avsnittet av Heroes, och eftersom det var ett tag sedan förra säsongen gick känner jag mig lost. Inte Lost. Den serien är ganska lost. Numera. Dålig sak två: Jälva förbannat jobbiga människa. Sluta ställa till saker! Gräv in ditt huvud i röven. Det är nog det ända stället som skulle stå ut med det. Men jag tvivlar. Så spräng dig själv i luften. Tack.
Jag har visst prov på tisdag. Men det är i matte, så det kommer säkert (?) gå bra. Bäst att ägna morgondagen åt att plugga i alla fall. Så att det inte blir slumpen som avgör. Jag är en sån mes. Som safe-ar.
Dagen: Fick åka mindre buss i morse som garanterade sittplats. Lite skönare än att stå hela vägen in till stan som har hänt. Kan tala om att det är man inte så pigg på kl 7 på morgonen. Har sprungit runt lite, umgåtts och ätit. Fick sällskap på cykelturen hem. Hemma.
Outfit: En brunaktig någon slags tröja med luva och några knappar. Och jeans. Höll på att glömma. Inte jeansen, utan att ta med dem i texten. Hade varit jobbigt annars.
Kändiskoll: Den där bloggarskan har infört ytterligare ett nytt ord. Kanska JAG skulle ta och... haha, som att någon skulle vilja använda dem.
Idolsnyltaren var här igen. Typiskt henne. Men nu har hon åkt. Där ser man. Jag har klippt lite gräs. Jättefint. Halva gräsmattan. Den ville inte riktigt göra som jag ville. Gräsklipparen alltså, inte gräset. Gräset gjorde i och för sig inte heller som jag ville. Fanskapet är ju fortfarande långt. Gräsklipparen är en sån jävla dramaqueen, ska alltid ha all uppmärksamhet. Varje gång måste man springa upp till snicket och hämta redskap för att skruva fast den där jävla grejen som snurrar runt under. Men ibland kan den sitta får hårt, och då går det inte heller. Skulle kunna göra ett skitbra tv-program om det. En tävling om vem som lyckas få det perfekt och få det att hålla genom hela gräsrutten. Idol släng dig i väggen. Det är allt jag har att säga.
Jävlar. Jag är så förbannat mätt. Alltså, oj. Har skrivit färdigt en uppgift och skickat in den, vilket såklart känns väldigt bra. Nu ska jag ut och klippa gräset. Annars kommer morsan se till att jag har varit mätt för sista gången (jävlar vad mätt sen). Okej. Bäst att ta tag i det. Det kommer ju att gå lätt nerför i alla fall. Det är ju bara att jag lägger mig framför klipparen och börjar rulla. Då kommer jag må illa och spy. ..det kan behövas.
Dagen: Morgonen ungefär som vanligt, hade en lektion satt sedan på biblioteket för att hjälpa en vän i matteskogen (vi ägnade oss flitigt åt matte, bara matte och inget annat), åt med henne och åkte hem. Gav katterna mat. Letat efter ett papper i pappersinsamlingen och det är inte lätt, för jag vet inte riktigt hur det ska se ut.. Syrran ringde och störde mig i letandet, så har även pratat med henne och proppat i mig några mackor.
Outfit: Vit stor skjorta, jeans och ett läderarmand. Inga strumpor. det var ju tur, för det börjar bli lite pinsamt att vara tvungen att erkänna att jag använder samma strumpor i ungefär tretton månader.
Har precis kommit in igen efter att ha varit ute och rört på mig under en färgad himmel. Fint värre. Är varm och svettig. Ska ta och hoppa in i duschen så att inte Idolsnyltaren tycker att jag är äcklig. Förstår inte riktigt grejen med Idol, men det kanske bara är jag. Och miljoner andra. Eller hon skulle ju komma HIT och se på Idol. Eller idol? det är kanske mig hon ska titta på. Då blev det en annan femma, och jag är helt och hållet med på noterna.
Oj.. varmt..
Det kommer ju att gå utmärkt att klara mitt mål. Den där sträckan som jag ska springa. Fortfarande ingen aning om hur lång den är (oj... det rinner om mig) Varför sitter jag här? Röster. Nu är hon nog här.
Dagen: Sov kanska lite väl länge men eftersom jag är snabb som blixten var det inga problem. Har känt mig både smart och dum. En dum sak var att jag tänkte fel. Men det är väl oftast det som menas med att vara dum. Jag gick till fel busshållplats. Men återigen, eftersom jag är snabb som blixten var det inga problem. Nu är jag hemma och är hungrig. Ska göra något åt saken. De luddiga är också hungriga. Bäst att fixa det.
Outfit: Vit topp med många små fåglar, blå tröja med kortare ärmar, svarta byxor och strumpor.
Kändiskoll: Någon har ett sommarhus i Finspång. Eller om det var utanför.
Tips: Lata er. Det har ni säkert förtjänat.
Just det. Jag har ont i hela kroppen efter gårdagens squash. Men det känns bara bra. Måste träna för att kunna springa den där sträckan också. ..
Dehär har varit att kasta pärlor åt svin, en så bra blogg (?), läst av ingen. Men nu ska ni få höra! Läsare! Minsann! Kan ha berott på att adressen läkte ut... Okej, jag erkänner, det var jag. Men och andra sidan, om man inte talar om att man har en meningslös sida där man skriver om sitt meningslösa, patetiska liv, vad är då vitsen med att göra det? Jag bara frågar.
Dagen: Gick upp, åt frukost, slände ner lite saker i en väska, blev hämtad, åkte bil, spelade squasch, blev trött, fick ett skrattanfall (jahaaaa, är det BOLLEN man ska kasta iväg...), svettades, duschade, sprang runt i affärer, åt, skolade, åkte buss, gick hem och åt.
Outfit: Olika. Det är ju tur. Skulle vara lite äckligt annars. Mmm. Svett. Nu: blå mjukisbyxor, mintgrön topp med någon slags fågel på och text som säger att man ska le för den, en cardigan OCH rena strumpor (de var i alla fall det i morse)
Sitter och borstar mina tänder med en handduk på huvudet. Har klivit ut ur duschen så bör väl vara någotsånär ren. Hoppas på det i alla fall. Annars var det slöseri med tid.
Var ute och gick i rask takt. Har lagt upp ett mål, att om två veckor så ska jag springa hela sträckan jag gick. Vet inte hur långt det var eller hur långt tid det tog, så om det är bra eller dåligt är det ingen som vet. Skulle kunna göra det nu, men inte utan att få ont i varenda hörn i hela kroppen. Typ håll och benproblem. Och möjligt att jag skulle falla ihop och vara tvungen att ta några tupplurer. När jag var ute stötte jag på en maskin. En maskin som man sladdar vägen med. Så nu kan man kanske cykla nerför backen utan att tappa alla tänder. Förhoppningsvis.
Om det är någon som kan förklara för en idiot hur man beter sig vettigt så kan ni ringa ett nummer. Jag kan det inte i huvudet, men det börjar på 07 och så fortsätter det med åtta siffror. Kanske någon kan få in något? Men väggen in till hjärnan är oerhört tjock. Jävla pucko. Är för trött just nu dock. Orkar inte vara förbannad längre. Svenska ord som skulle behöva bankas in: kompromissa, förnuft, vett och en jävla massa andra som jag bara inte kan finna. Tydligen skulle min hjärna också behöva få några fler ord inbankade i sig. Kan vara någon som försöker. Kanske därför jag har ont i huvudet så ofta. Eller också kan det vara för att jag inte kan se mer än två meter framför mig. Kan vara jobbigt för ögonen. Kan.
Nu drar det iväg igen. Fan. Borde ta bort handduken från huvudet och se hur mycket jag har till imorgon. Och ta tag i sånt som jag borde tagit tag i för några timmar sen. Min morgon. Alltså den morgonen som kommer imorgon. Hoppas allt är solklart. Skulle verkligen vara en katastrof annars. Oj. Jag vet hur man ordbajsar.
Nu ska jag ta och bajsa mig själv i säng. Eller usch. Nej.
Dagen: Gick upp, åt frukost var tjock från igår (många pankakor med glass, sylt grädde och blåbär). Varit iväg och tittat på djur som sprang runt. Ätit, blev tjock på nytt. Det var ju tur. Var lite orolig där ett tag.
Outfit: Ljusa jeans, återigen den grå/mörkgrårandiga tröjan och... ojdå, nu måste jag byta strumpor.
Kändiskoll: Undrar var gränsen går för kändis. Lokalkändis, funkar det? Annars såg jag på någon gammal blaska att någon hade kysst någon. Wohoo.
Jaha. Sluta duscha ditt tråkiga mongo. Som om att du verkligen kan bli lika fräsch som jag liksom. Dah. Hm... jag kanske ska vara snäll mot dig. Jag vill ju trots allt ha pankakor. Det skulle vara smaskigt. O sen fick jag ju surfa porr med om jag ville. Det var faktiskt mycket vänligt, och det är klart att jag vill. Tack.
Nu tror jag bestämt att hon är klar. Bra jobbat. Får vi se om hon har lyckats bli nåt ren. Nu öppnade hon dörren, och oj! Hon är ren! party! O fixar naglarna på det! De här kommer att bli en toppenkväll! Nu kör vi!
Dagen: Lite irriterad över att inte får någonting tillbaka när man själv brukar ställa upp, tagit hand om lilla Vilda som tyvärr inte kändes så fräsch som jag hoppats. Städat och fått besök av bror, svägerskan och päronens gamla vänner från Stockholm (observera att jag menade att de är gamla vänner, inte att vännerna är gamla. Även om sådant är fallet. De är iaf över 50. Gammalt.) Ätit och duschat. Jag är så fräsch. Mycket fräschare än Vilda.
Outfit: Olika. Bytte om efter duschen. Sitter nu i gröna sådana där vävda byxor och en mörkgrå/grå randig tröja. Som jag har lagat i armhålan eftersom syrran tog sönder den för några år sedan. Samma strumpor som igår. De är fortfarande fina, men börjar kanske bli en aning smutsiga. Kanske skulle byta... hm...
Dagen har förflutigt. Typ. Ätit kvällsmat och är en aning bitter. Föräldrar kan vara så krävande. Lite märkligt kan jag tycka att det blir när man har nått den åldern då man kan se föräldrarnas brister. Fel och operfektion hos DEM. När man själv har blivit så pass vuxen att man ser dem som mänskliga och förstår även sina egna brister bättre. När man märker att de klagar så fort de fått plocka ut ur och in i diskmaskinen en gång, men tycker att allt är i sin ordning om man själv har gjort det minst femtio. Eller hur de kan brusa upp över att man har glömt någonting, när de själva bara konstaterar med en axelryckning att de glömde något man bad dem om. Man tar inte bara in kritiken de säger och ser sig själv som ett klantarsel längre, grälen har inte heller samma effekt, utan man börjar se både misstag de gör och oslipade personligheter. Både läskigt och skönt. Allt de har bråkat på mig om är högst mänskligt. Faktum är att jag numera även får säga till dem att hålla bättre ordning. Som sagt: både läskigt och skönt.
Jag ska se om jag kan flytta. Håller på att fylla i en blankett om inackorderingstillägg. Det skulle vara flott. Slippa bo hos grälsjuka föräldrar med personligheter man själv inte valt.
Ämnet föräldrar kan pågå i en oändlighet. På riktigt.
Jag lovar er att det aldrig ska bli djupare än såhär. Jag lovar.
Fler saker jag lovar angående denna blogg:
jag ska INTE lägga upp små videosnuttar där jag låter som en hamster och/eller drar mig i håret
jag ska INTE fotografera mina dagliga outfits (hur heta de än må vara. För jävlar, de är det)
jag ska INTE skriva om hur tragiskt mitt liv är
jag ska INTE visa bilder på mig själv där jag plutar med läpparna (även om det finns miljontals)
jag ska INTE visa bilder där jag fotograferar mig själv i spegeln
jag ska INTE använda massor vokaler när jag skriver (om inte något särskilt tillfälle kräver detta)
Oj. Jag trodde det inte. Alltså på riktigt. Jag trodde det verkligen inte. Undrar vad fan jag gör här. Undrar om jag borde vara här. Jag tvivlar. Antar att jag ska berätta om vad jag gör om dagarna, om vad jag har på mig, kolla upp kändisar och ge spännande tips. Allt det där är jag personifierad.
Dagen: Vaknade strax innan sju av åtta kalla små tassar, två fuktiga nosar i ansiktet och ett väldigt kurrande. Eftersom min skolvecka slutar på torsdagar har jag varit ledig och inte gjort någonting idag. Om man inte räknar småäta och sitta framför datorn.
Outfit: Ett par röda mjuka pyjamasbyxor, ärvda från min mor och som min syster brukar beskriva som de fulaste byxor som finns. Jag gillar dem. Hon kan ta sig i röven. Sen har jag en marinblå fleeccetröja som min mamma fick i julklapp från jobbet för några år sedan. Den är så trendig. O svarta strumpor med vita och grå ränder. De är fina.
