irtsa

Dagen har förflutigt. Typ. Ätit kvällsmat och är en aning bitter. Föräldrar kan vara så krävande. Lite märkligt kan jag tycka att det blir när man har nått den åldern då man kan se föräldrarnas brister. Fel och operfektion hos DEM. När man själv har blivit så pass vuxen att man ser dem som mänskliga och förstår även sina egna brister bättre. När man märker att de klagar så fort de fått plocka ut ur och in i diskmaskinen en gång, men tycker att allt är i sin ordning om man själv har gjort det minst femtio. Eller hur de kan brusa upp över att man har glömt någonting, när de själva bara konstaterar med en axelryckning att de glömde något man bad dem om. Man tar inte bara in kritiken de säger och ser sig själv som ett klantarsel längre, grälen har inte heller samma effekt, utan man börjar se både misstag de gör och oslipade personligheter. Både läskigt och skönt.
   Allt de har bråkat på mig om är högst mänskligt. Faktum är att jag numera även får säga till dem att hålla bättre ordning. Som sagt: både läskigt och skönt.

Jag ska se om jag kan flytta. Håller på att fylla i en blankett om inackorderingstillägg. Det skulle vara flott. Slippa bo hos grälsjuka föräldrar med personligheter man själv inte valt. 

Ämnet föräldrar kan pågå i en oändlighet. På riktigt.

Jag lovar er att det aldrig ska bli djupare än såhär. Jag lovar.

• jag ska INTE lägga upp små videosnuttar där jag låter som en hamster och/eller drar mig i håret
• jag ska INTE fotografera mina dagliga outfits (hur heta de än må vara. För jävlar, de är det)
• jag ska INTE skriva om hur tragiskt mitt liv är
• jag ska INTE visa bilder på mig själv där jag plutar med läpparna (även om det finns miljontals)
• jag ska INTE visa bilder där jag fotograferar mig själv i spegeln
• jag ska INTE använda massor vokaler när jag skriver (om inte något särskilt tillfälle kräver detta)
• Jag SKA försöka komma på något vettigt