irtsa

Det har varit en mycket fin helg i Jaipur! Det är Rajasthans huvudstad, den ligger ca 2½ h bussfärd härifrån och innehåller futtiga 3 miljoner invånare. 

Vi landade på fredagskvällen och efter att vi hittat ett hotell som inte var fullt checkade vi in, duschade och åt middag på hotellet mitt emot. De hade en fin resturang! Vi betaldade dyra 200 rupies per person och natt (cirka 30 kronor). Efter en kort promenad drack vi öl på vårt hotelltak. Hottellet låg precis vid den gamla muren till rosa staden.

Lördagen startade vi med att (ja, efter frukost på hotellet mitt emot) haffa en tuctucförare som körde oss till ett innomhusställe som sålde textilier och lite till och låg i rosa staden. Vi strosade lite och haffade en annan tuctuc som körde oss ut till Amer fort. Föraren väntade på oss och sedan hängde vi med honom hela dagen. Vi stannade vid Vattenpalatset, åkte förbi Vindarnas palats, stannade och såg elefanter, hur tyger tillverkades och trycktes, tillhörande tygaffär, silveraffär, mer tygaffär och hem för ännu en fin måltid på hotellet över gatan. 

I dag åkte vi med samma tuctucförare (efter en frukost.. ja, gissa var?) ut till Appalatset. Fett! Det ligger högt upp, så man får utsikt över hela Jaipur! Och så var det en massa apor. Rikgitgt häfigt!

Sedan åkte vi hem. Fattigare. Gladare. 

Bilder kommer. Jag lovar.
Håll ut!

Idag var vi lediga eftersom det är Diwali och grejer. Så idag har vi... öh. Tja. Hängt runt. Sådär som man gör. Ni vet. Det har varit lite folk som kommit in på gården. Det är nämligen så det går till, dagen efter Diwali går man runt till grannarna och önskar "Happy Diwali!". Och.. det är typ allt.

Idag har jag även haft hindilektion, fått henna målat på handen/armen, haft yoga (svårt när man hela tiden koncentrerade sig på att hennamålningen inte skulle förstöras) och fått höra om hinduismen. I morgon ska jag och några till åka till Jaipur efter jobbet och spendera helgen där! Så. Ni får säkert ett hejdundrandes uppdatering när jag kommit tillbaka. Säkert.

Och så ska ni få en bild på alla ljus från igår någongång. Trots att det inte är i närheten av lika fint som IRL. Så att säga.

Nog.

Nu firas Diwali i Indien! Orkar inte riktigt förklara, men man firar att Guden av välstånd återvände från att ha varit borta. Typ. Det är jättefint! De har tänt en massa ljus och placerat dem på sina murar. Och så öppnar man dörrarna för att välkomna guden. Och så smäller de och har sig.

Ni kan ju gå in på Wikipedia och läsa om det, men jag tyckte inte det stod så bra där. Eller, det står inte så rakt och enkelt som jag fick höra det. Man klär sig i alla fall fint och ger familj och vänner gåvor. Vad mer behöver man veta?

Men jag kan i alla fall tala om att det var väldigt fint att ha yoga på taket och därefter se hur alla tände upp ljus. 

Aja, i morgon blir det inget Banjara Basti. På grund av den här ljusfestivalen. Så... jag får väl sitta här och rulla tummarna (i ärlighetens namn var detta inte riktigt upplagt som jag hade tänkt mig, volontärgrejen alltså, men vi får se vad som sker).

Nä. Nu får det vara nog.

Tvååringen, jag, fyraåringen. 

Jag har ändrat språket på tangentbordet, så nu förstår ni vad jag skriver. Det är i och för sig inget av värde. Kanske hade varit bättre att inte ändra. Menmen, det är i alla fall lättare för mig att skriva. Typ.

Idag har vi varit inne i Sikar och gått runt. Bara kollat lite. Liksom. Och folk har kollat på oss.. Vi var inne i två tempel. Tydligen var det lite fel tid att gå in i tempel på, för båda var stängda. Men när vi kom in i det andra dök en fotograf upp och såg mystiskt till att vi blev insläppta. Därefter sprang han runt och fotograferade. Inte templet, utan oss. Vi är en turistattraktion. Vi är turister och en attraktion. En man vi mötte vände och vred så på huvudet så jag trodde han skulle köra av vägen. Det är inte så många vita i det här området.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Det är ju lördag. Och det är varmt. På ett bra sätt.

Nu ska jag göra annat.

Idag har varit en full dag. Forst startade vi med en morgonpromenad innan det var dags for frukost och darefter besoka omradet vi arbetar med. Sahar ar det: campen ligger ca sex kilometer fran Sikar (ca en del inv. har fatt olika uppgifter, 250 000, wikipedia sager 350 000) och omradet vi jobbar med, Banjara Basti, ar ett slumomrade som ligger i utkanten av Sikar. Dar har organisationen olika arbetsomraden, och det allra storsta ar skolprojektet. Och idag fick vi (de nya volontarerna) en rundvandring. Det ar verkligen slum, dar manninskor bor i talt och knappt ager nagonting. Aven inom Banjara Basti finns olika kaster, och de vill inte beblanda sig med varandra. Vi jobbar inom ett mindre omrade, det ar omojligt att ta hand om hela, da det ar stort och vi inte ar sa manga.

Organisationen fick pengar donerade till sig vilka gick till att bygga en skolbyggnad. Problemet var bara att den byggdes inom det omrade dar de som inte ar Banjara bor, vilket innebar att det var omojligt att fa barn fran de andra delarna att komma dit. Sa nu ar det uppdelat i tre olika skolor, den forsta skolan ar vid byggnaden, vilken argang ett och tva undervisas i. De andra undervisas under trad. Huvudsaken ar egentligen inte att de ska lara sig en massa, utan att de ska lara sig hyfs och att ta hand om sin hygien. Det behovs...

Jag har ocksa varit inne i Sikar och kopt indiska klader. Nu ska jag borja kla mig konstigt (konstigare) och snart kommer jag prata konstigt (konstigare).

Och sedan har jag ocksa fatt en massa information, dels ungefar hur utbildningen gar till och hur allt ar organinserat och dels hur allt startade. Men det tar jag inte har. For jag fick det berattat for mig i ungefar tva och en halv timmes tid...

Nu ar det egentligen matlagning jag tankte jag skulle vara med pa, men jag var tvungen att skriva ett mejl, och sedan... ja, ni ser ju vart jag hamnat.

Nu maste jag nog duscha. Eller, mer, skvatta vatten pa mig fran en hink. Same, same.

Och da menar jag inte att jag har nagonting. Faktum ar att jag saknar nagonting. Prickar! Det ar sa ont om det har. Men efter att ha flugit till Helsingfors, skyndat mig till flyg numero tva (tajt, tajt byte!), traffat en till volontar pa flyget, flygit till Delhi, hamtat bagage, blivit upplockade, akt bil lika lange som vi fatt flyga (huh, min rov ar platt!) kom vi till slut fram till byn och campen dar jag nu sitter och skriver. Aka bil i Indien.. det dar med att tuta ar ju bra. Det kan man anvanda till sa himla mycket! Till exempel: har kommer jag, flytta pa dig, skynda dig, se mig, sakta farten, kor inte just nu, kor nu, ga inte over gatan nu, skynda dig over gatan nu och sa vidare. Fruktansvart andvandbart! 

Sedan har jag halsat pa ovriga volontarer och lite folk som jobbar har och fatt en rundvandring. Nu dricker jag te. Med mjolk saklart, annars gar det ju inte att dricka!

Jag ar snurrig. Rorig. Och trott.
Men jag lever. 
Trots att jag har en rod flack i pannan. 
Jag har inte blivit skjuten.

Oh. Ja. Typ.
Hepp!

Nu har jag packat klart! Tror jag i alla fall. Har säkert missat mer än hälften. Allt jag har med mig är tops och ett mynt från -79. Skoja bara. Varför skulle jag ha med mig det för? Nä, jag har bara med mig tops.

På återhörande!

Gick in på TT Service hemsida, vilka är de som tar hand om visumansökningarna till Indien och kollade handläggningstiden. När jag lämnade in sa de "Två till fyra dagar. Minst." Jaja, jag struntade i det där "minst" för jag ansåg att det var inkorrekt uttryckt. Dessutom stod det 2-4 dagar på hemsidan. Hur som helst, nu har de ändrat tiden.. 5-7 dagar! Damn! Jag dör. Fan. Fan. Fan.Fan.Fan.FanFanfanfanfan.

Snälla, snälla, snälla, snälla, låt mitt visum vara klart i morgon!!! 

Sitter som på nålar och försöker koncentrera mig på att packa, vilket är helt omöglisch eftersom allt jag kan tänka på är det absolut viktigaste, visum och pass - det enda jag inte har! Argh! Längtar efter att sitta på flyget och ha allt det här löst och bakom mig. Om det nu löser sig. Vilket det naturligtvis kommer göra. Det finns inga alternativ. Tror ni jag kommer sova gott i natt?

Så i morgon blir det till att åka upp till Stockholm och tvinga fram mitt visum. Be för mig! Be till den indiska ambassaden!

...inte långt kvar nu.

Så har man jobbat i tolv timmar idag då. Och kommit hem. Astrött. Och började inse halv tio att jag antagligen skulle vara tvyngen att åka upp till Den Kungliga Hufvudstaden och fixa det på plats. Ringde tio i till jobbet och sa att jag inte skulle kunna komma. Och beställt biljett. Vilken jävla hets. Och så ska jag hitta från T-centralen till Indiska ambasaden. Jag har aldrig gått själv i Stockholm. Jag hittar inte. Alls. Jag har kollat på en karta. Det kan jag.

Jaja. Stressigt. Får se om jag överlever det här.

I så fall så återkommer jag.

Somnade sent igår (...idag) och hade inte benen fulla av spring när klockan ringde 05:50 i morse. Jobbade hela dagen och cyklade sedan ner till byn (som de säger på jobbet) för att hämta ut ett brev. I spöregn. Cyklade jag alltså. Kom fram, hämtde ut brevet (kostade 250 kronor) och öppnade det i väntan på att regnet skulle stilla sig (yeah right). Det var mitt visum som kom tillbaka. Det stod att det inte var komplett. Det stod att jag inte hade betalt. Fuck Indiska ambasaden. Jag har betalt. Loggade in på Internetbanken för att kontrollera när jag kom hem senare. Blev skapligt stressad. Är skapligt stressad. Cyklade sedan till bussen. I spöregn. Kom hem hungrig som vargen och genomvåt. Och asförbannad. Asförbannad för att vara jag alltså.

I morgon ska jag ringa dem, skriva ut kontoöverföringen och skicka det med visumansökan och passet igen. Jag skjuter huvudet av mig om de tänker tvinga mig att betala en gång till. 

...bra dag.
Hoppas de nio som är kvar blir bättre.

Igår när jag stod och väntade på bussen på väg hem från jobbet upptäckte jag att jag tappat mina hörlurar någonstans? Hur in i helvete ska jag överleva det!? Jobbar i morgon (ja, jag ska upp om fem timmar), så jag får se om de kanske ligger och skräpar på jobbet någonstans. Men på vägen dit i morgon bitti? Argh! Klantarsel.

Okej... Kanske bäst att sova nu i alla fall. Hoppas mina hörlurar inte har gått samma öde till mötes sm dessa jag hittade på vår gata i våras/somras. Då blir jag ledsen. Eller i alla fall ledsnare.

Typ två veckor kvar. Typ två veckor kvar! Typ två veckor kvar? Haha, fan vad kul! På två olika sätt:

1. Är det ett skämt? Alltså, det är väl ett skämt? Inte känns det som om det är på riktigt i alla fall.
2. Så jävla kul det kommer bli!