irtsa

Jag har varit så stressad över allt jag varit tvungen att ta tag i. Allt hänger liksom ihop, så jag var tvungen att ta tag i en sak för att kunna gå vidare. Jag hatar mellantidsperioder; då det sker någon slags förändring, men man har det inte helt under kontroll och det är saker kvar att ordna med och man vet att det ska hända snart. Man "måste bara" först. Fruktansvärt stressande. Fruktansvärt. Saker börjar i vilket fall falla (faller) på plats nu och imorgon flyttar jag och lilla V! Det ni! Det är klart att det är lite tråkigt, men samtidigt vill jag ju det. Vill komma igång och jobba nu så att jag har mer att göra. Blir så förbannat lat annars. Detta blir nog bra. Rytm. Rytm.

Lägenheten är dock fortfarande kvar. Där är det inte jag som har (okej, borde ha. Väldigt sällan jag har kontroll) kontrollen. Det gör mig mindre stressad. Sen är det ju allt plugg dessutom. Men det är en bagatell. Som matten jag nu ska gå och slänga mina ögon över. Bagatell.

Nu kliar det i örat.

Just det, mamma slog mitt rekord i Bricks. Jag ska krossa henne.

Känns som om magsmärtorna börjar släppa. Kanske stressen tar dem med sig. Hoppas på't.
Nu ska jag släppa. Inte släppa mig, släppa datorn. Guuuuuuuuuuuuud, jag är så rolig. Om ni är plågade av det, tänk på dethär: Tänk vad som kommer ut ur mitt huvud. Antingen i tal eller skrift. Kan ni då föreställa er hur det är INNE i det? Tyck synd om mig. Tyck bara synd om mig.