irtsa

Idag luktar Indien ovanligt gott. Och det ovanligt bra väder. Och alla människor är ovanligt trevliga. Och om 20 minuter ska jag lämna campen. Idag har jag sagt hej då till alla i Banjara Basti och i morgon kväll klockan, typ, kvart i nio är det dags att säga hej till mor. Eller om det kanske är far som hämtar mig på flygplatsen. Det återstår att se. Det är dags att åka hem. Och nu måste jag nog slita mig. Jag borde skrivit mer. Om jul. Och om nyår. Om Taj Mahal och hur vackert det var besöksomgång nummer två. Men jag hinner inte nu.

Hej då Indien, hej, hej Sverige!

Äntligen har vi Internet igen! Efter två veckors total isolering från omvärden hade jag i och för sig börjat vänja mig. Men ganska skönt att kunna säga "hejhej" och "allt är bra" igen. Även om allt inte är så bra. 

För två helger sedan var jag i Jaipur och var på ett indiskt bröllop (var tvungen att tänka efter vad jag gjorde där, var så sjuuuukt längesedan)! Det var häftigt! Ja, jag var bjuden.

Förra helgen var jag i Pushkar. Utan kamelfestival. Oj, vilken vän stad det är. Det var den inte förra gången vi var där. Nu var den lite mer lättsmällt, men kallare! Alltså, jag vet inte vad som hände förra helgen. Värsta askallt har det blivit. Jag tror att jag kommer frysa ihjäl. Jag förstår inte hur jag ska klara av tre veckor (gosch, är det bara tre veckor kvar?????) till i denna kyla. Dagarna är varma om man befinner sig i solen. Nätterna är kalla. I natt frös jag bara pyttelite. Och då hade jag underställ, två par byxor, två par tröjor, två par sockor, mössa, sjal. Ja, och så två ullfiltar och ett jättetjockt vintertäcke. Man tinar liksom aldrig. Och det är asjobbigt. Framförallt när man legat i feber hela veckan. Man känner sig lite bättre. Sedan inser man att man fryser, och vips, så är febern tillbaka. 

Jag hoppas att ni alla har så mycket julkänslor att ni känner er som en gryta med seg kola som håller på att koka över. Och så hoppas att ni sparar lite seg kola till det att jag kommer hem. Och lussebullar. Åååhh.. lussebullar. Nu skriver jag om någonting annat...

...

Eh. Nej. Jag vill bara ha jul.

En vecka kvar till jul, två veckor kvar till nyårsafton, tre veckor kvar tills jag kommer hem!

Och inte ett dugg snöigt eller juligt så som man tänker sig att det ska vara. Känner inte doften av jul någonstans. Ser inga julskyltningar och hör inga julsånger. Men det hänger fyra kulor i snöre i mitt fönster och två julvykort på Mamma Mu sitter uppklistrade. Det är så nära jag kan komma för tillfället. Och det duger faktiskt rätt så bra för stunden. Jag får ju inte det jag missar uppkört och ingnott i ansiktet precis. Så jag saknar det inte alltför mycket. Det svider bara lite i hjärtat när det skrivs på facebook eller via chatt eller mejl om julstök. Men bara lite.

Mina favoritstunder här är nog, kanske lite otippat, tuc tuc-färderna till och från Banjara Basti. Det är så mysigt att få svepa fram genom landskapet och staden och se när Indien vaknar. Eller eftermiddagsljuset som lyser genom slaget gräs upplassat till bredden på en traktor. Eller en kamelförare som avslappnad sitter och drömmer sig bort på flaket bakom sin kamel i middagssolen. Indien är ganska mysig. Indien är smutsig men ändå mycket noggrann. Till exempel slänger Indien en jävla massa skräp på gatan, men sopar ändå sen egen yta framför huset mycket ordentligt.

Just det, igår kom det två män hit i en tuc tuc. De kom från grannbyn och åkte hit bara för att de hade hört att det skulle finnas vita här. De kom in och ville se. Madan sa att de får titta på oss i Banjara Basti om de ville titta på oss. Det här är ju inget zoo. Trots att man kan misstänka det eftersom jag har tagit min tillflykt hit.

Oj. Vad långt det blev. Jag som inte hade någonting att skriva.
Nu ska jag sluta skriva inte någonting.
Nu.

Allt är ganska så bra. Men jäklar vad kallt det har blivit. Vi har flyttat frukosten och därmed också avfärden mot Banjara Basti en halvtimme. Så nu är det inte frukost förrän 8:30. Herre och Hud (klatschigare, inte sant?), vi kommer ju bli förfärligt lata (latare). På morgonen är det bara strax över tio grader varmt ute. Och i det ska man sitta och käka frulle. I dag hade jag till och med underställsbyxor på mig i Banjara Basti. Men det är för att vi sitter i en stenbyggnad. Och där är det kallt. Men det blev lite varmt när jag kom ut i solen...

När jag kom hem gick jag upp på taket för att tina. Och det gjorde jag vill jag lova. Utan minsta lilla underställ. Sedan blev det för varmt. Så jag gick.

Spännande va?

Just det: jag har fått ett rum i Uppsala. För att jag är så himla bra.

Nu är jag trött och vill sova. Klockan är ju snart nio! Jag har inte gått upp till mitt rum såhär sent på... Ja, väldigt lång tid. Måste också hitta en ny bok att läsa. Erkänn att ni inte hade en aning om att livet i Indien var såhär spännande!

Fortfarande skola ett, men klass tre. Med väldigt få elever.

Några barn i kindergarden. Såpbubblor är poppis.

Jag och Sadia. Fast i omvänd ordning.

Elefant i Amber Fort

Fort a la vatten

Även Tajs omgivande byggnader är rätt så okej.

Om man är rolig, och vill ha en skojig bild då man håller lilla Taj i toppen
kan man exempelvis göra ungefär som de på bilden. Det är humor det.

Nej. Det blir inget Banjara Basti i eftermiddag. För att det var nämligen ett bröllop på g. Så det gick inte att ha några lektioner i skola nummer ett. Men eftersom de andra skolorna inte påverkades av det delades vi i skola ett upp och följde med till skola två och tre. Jag vet inte om jag har skrivit det, men i detta områda finns det olika kaster. Jag tror jag har nämnt det, men om jag inte har det, eller om ni har missat, kommer det här: I Banjara Basti byggdes en skolbyggnad på ett praktiskt ställe, det som nu är skola ett. Runt den skolan bor nomader. Lite längre bort från skola ett bor den kast som har gett namn åt området, de är banjaras. Banjarakasten är lite över nomaderna, så de vill inte komma till skola ett och beblanda sig med dem. Därför startades skola två och tre. Men de skolorna får undervisa där det finns plats, utanför någons hem, under ett träd. Typ. Ni får gärna fråga om det är något ni vill veta. Det börjar bli vardag för mig, så det är svårt att se vad som är intressant.

Hade tänkt att jag skulle fixa med bilder nu. Men jag har suttit här så länge, så jag känner mig dum om jag ockuperar datorn längre. Men det kommer. Senast i helgen. Jag lovar. ..tror jag.

Hej. Jag hade tänkt att jag skulle fixa med en massa bilder i dag eftersom det är helg och jag ändå bara varit hemma. Men naturligtvis så har Internet legat nera hela dagen bara för det. Jag har fått lite bristpåbilder-klagomål. Men det var inte mitt fel att Internet legat nere (eller?). Så därför blir det inga bilder. Och nu är klockan så mycket, så det är dags för mig att lägga mig och läsa och så småningom sova.

Men en annan dag. Alltså, förlåt, men det kommer komma. Segt. Jag vet. Men jag är seg. Jag är född seg. Så jag har en bra ursäkt. 

Annars är det bra. Som vanligt ungefär. I morgon är det måndag. Det innebär: banandag för barnen i Banjara Basti på förmiddagen. Och även Banjara Basti på eftermiddagen för att duscha de små och lära kvinnorna engelska. Eller, ja, kvinnor, de är runt 15 år. Och vet ni, det är svårt att lära några engelska som inte ens kan läsa eller skriva på sitt eget språk. 

Det har kommit en ny volontär. Och så åkte det några i går. Det var tråkigt. Att de åkte alltså. Inte att det har kommit en ny. Eller, det vet jag i och för sig inte. För jag känner henne inte. 

Nu ska jag sluta. Jag är trött. Hej då.

Jag har klippt av mig håret. Igen. Så nu är det kort. Igen. Snart kanske det blir kort. Alltså kort som i bild. Jag ska fixa med bilder i helgen. Då ska jag bara vara. Bara vara hemma. Jag vågade inte gå till ett hål i väggen. Alltså en frisör. Så jag klippte av mig håret hemma på gården. Kvinnorna såg ut att tycka att jag var galen. Vilket kanske inte är så långt från sanningen. Här ska håret vara långt. I alla fall om man är tjej. Eller kvinna. Eller dam. Eller något liknande. En del flickor har kort hår. Men det beror antagligen på att de har haft löss. Jag har inte löss. För det var en i Banjara Basti som kollade mig idag. Däremot är det en av volontärerna som har fått. Jag ska akta mig för att gnida mitt hår mot hennes. Trots att det är frestande.

Annars är det ungefär som vanligt. Har insett att det är synd att jag inte är hemma på jul. Men jag tror jag överlever. Men man vet ju aldrig. 

Förresten, jag har fått en del ny bra kunskap här i Indien. Till exempel hur många man får plats i en tuctuc. Svaret är fjorton. Ja, och så plus förare då förstås. 

Nu ska jag planera för kvinnolektionen i eftermiddag. Eller läsa. Eller bara slöa. 

Hade!

Jag orkar inte skriva. Men jag är hemma i alla fall. Så ni vet. Och jag mår bra. I alla fall ganska. Jag bara spydde lite sista natten i Jaipur. Men det var inte ens coolt, för nu mår jag bra. Så det var väl bara något tramsigt jag fått i mig. Inte ens magsjuka. Gud vad tråkigt.

Jag har inte ens drabbats av denguefeber som två volontärer här har drabbats av. Nej, förlåt, det är fruktansvärt. Och jag tycker supersynd om dem. Det är sant. Jag är lite rädd för myggor nu...

Nu ska jag ... myggstifta in mig, kanske läsa. Eller teckna. Eller rubriks kuba. Eller packa upp. Eller helt enkelt bara vila.

Av nagon anledning vill inte sprakinstallningen fungera. Ni far lasa utan prickan. Jag ska ivag i helgen igen! Aker om en kvart och ska forst till Pushkar och sedan vidare till Jaipur. Sa jag kommer vara borta ett tag. Hoppas ni klarar er. Men klart ni gor. Nu far ni ju chans att andas.

Nu ska jag ga och sno at mig bananer. Om de inte dukat undan.

Ha en fin helg alla! Det ska jag ha.

Det sägs att man lär sig massor om sig själv när man reser. Att man finner sig själv. Och sådant. Det stämmer verkligen. Jag har sannerligen lärt mig en massa om mig själv. Jag har funnit en egenskap hos mig själv jag inte visste var så väl utvecklad som den är. Jag tror det måste vara en av mina bästa egenskaper faktiskt. Tänk att det krävdes en resa till Indien för att upptäcka den! Jag är helt otroligt vansinnigt bra på att (trumvirvel) sova! Alltså, på riktigt! Jag är en jävel på det! Har ju varit i Agra i helgen och tittat lite på Taj Mahal (eller Tajan som vi erfarna säger) och det är mycket tid som går åt till att åka buss när man ska dit. I alla fall om man åker där jag åkte ifrån. Och det gjorde jag. Och mina kamrater. Hur som helst. Jag hade ingen aning om att jag är SÅ bra på att sova. Men det är jag. Tydligen. Tydligen asbra. Kamraterna var inte lika bra. Jag hade liksom svårt att hålla mig vaken. 

Tajan var fint. Och stort. Och vitt. Och ganska häftigt.

Hotellet var skabbigt.

Maten var god!

Sällskapet bra.

Jag har tagot några bilder. Som ni kanske kan få se om ni är snälla.


Agra var inte lika kul. Skitstad. Men jag har köpt en jättefin indisk dress! Inget mer. Men jag hittade en jättefin ring jag ville ha. Bara 10 000 rupies. Typ 1 500 kronor. Tror jag fick ned den till 1 300. Kronor. Det var en äkta sten. Jag köpte den inte.

Nähä. Nu ska jag se till att min bästa egenskap inte slappar till sig. Bäst att träna ordentilgt så att jag inte glömmer hur man gör.

God Indiennatt!

Nu sitter jag här, klockan halv sju på morgonen. Det är för att idag, idag ska vi åka till Agra! Och i morgon kommer vi titta på Taj Mahal! Det ni! Ojojoj. Jag hoppas det blir fint. Men det är klart att det kommer bli.

Men innan jag sticker ska ni få lite bilder.

Diwali!

Min henna. 



Sarigänget! Och den manliga volontären som fick traditionella manliga kläder (dock inte T-shirten).
Från vänster: Gaurav, Gunvor, Gunilla, jag, Kristin och min rumskamrat Isabelle!

Det har varit en mycket fin helg i Jaipur! Det är Rajasthans huvudstad, den ligger ca 2½ h bussfärd härifrån och innehåller futtiga 3 miljoner invånare. 

Vi landade på fredagskvällen och efter att vi hittat ett hotell som inte var fullt checkade vi in, duschade och åt middag på hotellet mitt emot. De hade en fin resturang! Vi betaldade dyra 200 rupies per person och natt (cirka 30 kronor). Efter en kort promenad drack vi öl på vårt hotelltak. Hottellet låg precis vid den gamla muren till rosa staden.

Lördagen startade vi med att (ja, efter frukost på hotellet mitt emot) haffa en tuctucförare som körde oss till ett innomhusställe som sålde textilier och lite till och låg i rosa staden. Vi strosade lite och haffade en annan tuctuc som körde oss ut till Amer fort. Föraren väntade på oss och sedan hängde vi med honom hela dagen. Vi stannade vid Vattenpalatset, åkte förbi Vindarnas palats, stannade och såg elefanter, hur tyger tillverkades och trycktes, tillhörande tygaffär, silveraffär, mer tygaffär och hem för ännu en fin måltid på hotellet över gatan. 

I dag åkte vi med samma tuctucförare (efter en frukost.. ja, gissa var?) ut till Appalatset. Fett! Det ligger högt upp, så man får utsikt över hela Jaipur! Och så var det en massa apor. Rikgitgt häfigt!

Sedan åkte vi hem. Fattigare. Gladare. 

Bilder kommer. Jag lovar.
Håll ut!

Idag var vi lediga eftersom det är Diwali och grejer. Så idag har vi... öh. Tja. Hängt runt. Sådär som man gör. Ni vet. Det har varit lite folk som kommit in på gården. Det är nämligen så det går till, dagen efter Diwali går man runt till grannarna och önskar "Happy Diwali!". Och.. det är typ allt.

Idag har jag även haft hindilektion, fått henna målat på handen/armen, haft yoga (svårt när man hela tiden koncentrerade sig på att hennamålningen inte skulle förstöras) och fått höra om hinduismen. I morgon ska jag och några till åka till Jaipur efter jobbet och spendera helgen där! Så. Ni får säkert ett hejdundrandes uppdatering när jag kommit tillbaka. Säkert.

Och så ska ni få en bild på alla ljus från igår någongång. Trots att det inte är i närheten av lika fint som IRL. Så att säga.

Nog.