Så. I morgon är det dags. Dags för att börja. Börja på allt. Det blir säkert skitkul. Kan ju inte låta bli att undra vad fan jag har gett mig in på. Jag måste säkert använda hjärnan liksom. Och bara där är det ju i princip kört. Jag får väl se till att hyra/köpa en slav som kan hjälpa mig. En smart slav. Eller i alla fall smartare än mig. Just smartare än mig ska väl inte vara så svårt. Men önskvärt vore ju även om personen ifråga även var extremt duktig på kemi. Kan bli ett problem känner jag. Vilken välutbildad kemist vill ta anställning som min slav? Jag kan betala kanske... 10 kr om dygnet. Och mat. Any takers?
Puh. Jag är trött. Har slitigt hela dagen. Städat. Och i går GICK jag till IKEA. Svansade runt där ett antal timmar och GICK sedan hem. Ja, ja, jag vet. Jag är korkad. Men jag fick min ram! Så nu har jag hängt upp min sista tavla och rummet känns i princip som det ska. Några fler kuddar kanske. Så det blir lita stylisch. Trivs i det. Det är niiiiice. Och det är nice.
Nä. Börjar bli trött. Redan. Det är galet. Lite som jag. Galet.
Kanske borde ta och dra mig. Men har kommit till det stadiet att jag inte orkar ta tag i det. Borsta tänderna. Byta om. Gå och lägga sig. Men, kom igen, 18 kvadrat är faktiskt... nästan overkligt stort. Långt... att... ta... sig...
Alltså, igår insåg jag hur mycket jag verkligen saknat Uppsala. Helt sinnesjukt jättemycket faktiskt. Det var så fint. Kräftskiva och allt. Med hattävling dessutom. Jag vann. För att jag är lite bättre än alla andra. Hoho! Och det var oförskämt trevligt att träffa alla igen. Jag satt lite i eufori och vara bara jätteglad över att vara tillbaka. Var till och med glad när folk käftade - jag har saknat det också!
Nu sitter jag har, pa bussen, pa vagen. Och fragar mig sjalv: varfor vill inte min telefon skriva med prickar? Rovhal.
En annan sak:
Ilskan nar man inser att man skjutsat med sina horlurar i tvattmaskinen. Gladjen nar man inser att de fortfarande fungerar. Och det harliga vattenljudet som foljer, varenda gang jag trycker in en propp i orat. Som om jag duschat utan att vattnet gatt ur oronen ordentligt. Det ar lite som poesi.
Forresten, vem fan gor ett par horlurar som haller for en 40-graderstvatt? Inklusive full centrifug. Bra skit.
Haj da schona Osterjotland, sa jala fejnt. Vi kanske ses igen. Nagongang. Nagonstans.
(Ostgotska gor sig inte riktigt med o utan prickar i stallet for det o med.)
Ojoj. Nu sitter jag här. Sommarledigheten är över, om nu någonting som aldrig funnits kan vara över, och det är dags att åka tillbaka till Uppsala, tillbaka hem. Och tänk, nu ska jag börja på programmet jag bestämde att jag ville gå för mer än ett år sedan. Jag håller på och slänga ihop saker jag behöver ha med mig och har kommit fram till att det är roligare att vara packad än att packa. Vem hade kunnat ana?
Kanske den mest passande särskrivningen någonsin. Snart i en studentstad nära dig.
