irtsa

Lilla rara, men även lite dumma Cocos. Hon jagade en bålgeting. Jätteroligt. Tills den sa ifrån. Då tyckte inte Cocos att det var så roligt längre. Hon är allt bra söt, men man kan ju inte leka med allt som rör sig. Framförallt sådant som rör sig och kan göra ont. Som mamma när hon ska stänga en dörr är en annan sak man inte ska leka med. Men nu vet hon. Förhoppningsvis ett tag i alla fall.

Jag kom att tänka på en sak förut. När man får frågan: "Vad ska du bli när du blir stor?" vad svarar man då? Alla tar liksom för givet att man kommer att bli stor. Det är ju inte riktigt schyst. Men det är klart, den morderna tid vi lever i kommer nog se till att de flesta av oss blir stora. Men fortfarande, vad svarar man? "Jag kommer inte bli stor, jag har inte anlag och rör på mig för mycket"? Om det nu är så att man vet att man kommer bli stor kan man ju säga som det är: "När jag blir stor kommer jag bli anfådd av att gå uppför en trappa". Och sedan, beroende på vilket land man kommer ifrån kan man ju svara: "När jag blir stor kommer jag bli sumobrottare" (förlåt för det där med landet, alla kan förstås bli sumobrottare om de vill, oavsett nationalitet).
Varför använder man sig av "när du blir stor"? Förr var väl kanska alla så smala och smärta att när man sa stor kunde det bara betyda en sak. Kanske. Men folk kunde vara stora förr, det har jag sett på målningar av gamla kungar och så vidare. Fett (där fick jag till det) att då kunna svara: "När jag blir stor ska jag bli kunung".
Jag bara tänkte på detta.

Men man kan ju säga "större", för det kommer man ju alla gånger att bli. Även om man inte kommer att bli stor.

Oj. Nu tutade det nere vi järnvägen. Det var säkert deras sätt att säga: "Gå och lägg dig din förslappade ungdom". Och de har rätt. Såklart.