irtsa

Och da menar jag inte att jag har nagonting. Faktum ar att jag saknar nagonting. Prickar! Det ar sa ont om det har. Men efter att ha flugit till Helsingfors, skyndat mig till flyg numero tva (tajt, tajt byte!), traffat en till volontar pa flyget, flygit till Delhi, hamtat bagage, blivit upplockade, akt bil lika lange som vi fatt flyga (huh, min rov ar platt!) kom vi till slut fram till byn och campen dar jag nu sitter och skriver. Aka bil i Indien.. det dar med att tuta ar ju bra. Det kan man anvanda till sa himla mycket! Till exempel: har kommer jag, flytta pa dig, skynda dig, se mig, sakta farten, kor inte just nu, kor nu, ga inte over gatan nu, skynda dig over gatan nu och sa vidare. Fruktansvart andvandbart! 

Sedan har jag halsat pa ovriga volontarer och lite folk som jobbar har och fatt en rundvandring. Nu dricker jag te. Med mjolk saklart, annars gar det ju inte att dricka!

Jag ar snurrig. Rorig. Och trott.
Men jag lever. 
Trots att jag har en rod flack i pannan. 
Jag har inte blivit skjuten.

Oh. Ja. Typ.
Hepp!