irtsa

Härlig morgon. Började med att bli klarvaken så fort alarmet ringde. Inget snoozande här inte. Såg ut genom fönstret och såg dassigt solljus ligga över träden och landskapet. Ah, sol! Kände mig glad och började klä på mig. Sedan kom min trevliga mamma. "God morgon kära dotter" sa hon inte. Hon började irriterat att skälla på mig. Direkt. Som om hon hade bråkat om det en miljard tre miljoner femhundrasextioniotusen tvåhunrdafemtioåtta gånger och var förbannat trött på att ta upp det. Och som om vi hade haft en diskussion som gått överstyr. Men, nejdå. Rakt på bara. Jag har inte det bästa morgonhumöret. Det är helt okej om man inte hoppar på mig utan förvarning om någonting som varit länge och som aldrig verkar viktigt annars. Jag har en tedens att... liksom tjura till. Det gjorde jag nu. Där försvann den positiva morgonkänslan.


Bäst att äta frukost och göra mig iordning och sedan cykla till den där sega bussen. Men vädret är ju fint.

Eftersom det aldrig saden; god morgon mor.