irtsa

Igår var jag klantig. Inte så förvånande kanske. Jag skulle köra till bussen och var ute i ganska god tid, så jag satt och väntade i bilen några minutet för att slippa kylan. När jag sedan klev ur bilen och skulle gå ner till busshållplatsen upptäckte jag att jag inte hade min mobiltelefon på mig. Nej, jag hade inte tagit med den. Först tänkte jag klara mig utan den eftersom det har gått bra i ganska många tusen år utan. Sedan kom jag på följande:

• Telefonen har en ficklampfunktion som jag måste ha för att bussen ska se mig.
• Jag skulle ringa när jag kom fram så att jag kunde få komma in till lägenheten där jag skulle vara. Övervägde om jag skulle kunna kasta stenar på ett fönster för att bli upptäckt, men det brukar kunna vara en ganska hög ljudnivå och jag ville inte riskera att tillbringa natten ute på gatan i tjugo minusgrader.
• Om vi skulle komma bort från varandra kan jag inte bli nådd eller nå någon.

Opraktiskt.
Jag körde hem, hämtade telefonen och körde därefter hela vägen in till staden. Sedan var det bara att festa på.

Anledningen till att man klarade sig förr utan mobiltelefoner var ju att man inte hade så mycket att välja på. Man anpassade sig efter läget. Men det var ju ohållbart det var nog därför alla var tvugna att knarka på 70-talet.

När jag körde hem från staden var det fint. Solen färgade snön och himlen gul och lade långa skuggor längsmed marken. Synd att jag körde och inte kunde komma åt kameran. Undrade om det skulle vara värt att köra av vägen för att få några fina kort. Undrar fortfarande. Det skulle förstås bero på hur bra korten blev.

Typ.