irtsa

Jag har så jävla mycket att göra. Och jag är så jävla trött. Igår när jag åkte och handlade såg jag jäääättelånga istappar som hängde från ett tak. Alltså, jääääääääääättelånga. De var två-tre meter. Det var imponerande. Jag funderar på att lägga mig under dem och vänta. Fast, tror inte att jag skulle få mindre att göra då förstås. Tvärtom. Så... kanske bäst att bara ta tag i det. Ja, alltså, inte istappgrejen, utan plugget. Men jag är ju såååååå trött.

Vad många vokaler det blev. Jag som inte brukar göra sådana saker. Jag som till och med skrev i ett av de första inläggen att jag inte skulle använda mig av många vokaler. Illa. Måste skärpa mig.

Bajs. Önskar att jag kunde ordbajsa nu, men min hjärna är som en stor fet svamp. Utan det stora. Den är som en liten fettig svamp. Och ni vet ju hur det är med saker som är feta. Det är liksom svårt för dem att ta upp andra saker.

Idag pratade vi om ordet dissekera i skolan. Min hjärna borde dissekeras. Det kanske är riskfyllt att skriva så om någon skulle få för sig att göra slag i saken. För jag kan lova; den skulle inte sparas. Möjligtvis för att den är så jävla osammanhängande. Hela jag är osammanhängande.

Oj. Ta tag i det var det.
Bajs.