irtsa

- som en fickkniv, allt man behöver

Ja, inte vet jag

Kategori: Trams

Det är okej att leva i sin fantasyvärld. Men glöm inte att plocka ner dig från skyn när andra tittar.

Ingen kommer någonsin tro på dig så som du själv gör. Är det sorgligt eller gör det oss ödmjuka? Andra ser alltid våra negativa sidor som hinder. Men själv vet man hela handlandet; hela orsaken. Jag klarar allt. Eller? Mamma sa att hon trodde på det där en kan inte göra allt, men alla kan göra något. Är det bullshit? Är det bara en ursäkt för att få kliva vidare utan att snegla åt sidorna? Hur som helst, jag tror inte att man når ut till den lilla människan genom att göra mästerverk. Man når ut till de berörda och höjdarna. Var tog den vanliga människans värde vägen?


Det var dimmigt igår. Jag tog med mig min lilla digitalkamera och gick en promenad.
































Kanske därav mina diffusa tankar för dagen. Äsch, tankar, vad har de gjort för nytta för mänskligheten?

































Undrar vad det lilla krypet tänker på. Antagligen inte hur jag ska leva mitt liv. Varför skulle det göra det? Det är ju bara jag som gör. Varför skulle andra bry sig?


Jag tänker för mycket.