irtsa

Jag är så jävla luddig. I huvudet. Jag vet inte om jag kommer orka åka in till staden och fixa de sista. Men måste man så måste man... Sent ute? Inte jag inte. Aldrig.

Jag har tittat på Ringaren i Notre Dame med syrran och gästen. Det var trevligt, men jag blev tvungen att fly från soffan. De elaka jävlarna. Jag emigrerade till fåtöljen. Mycket bättre, färre att brottas med. Där fick jag ha mina egna regler. Diktatur så att det bara sjöng om det. Jag gillar. Nu var det bara mig att diktera över förstås. Men jag är nog den enda jag vill bestämma helt över. Jag hade inga dumma viljor som gjorde uppror och demostrerade och sådant trams. Jag höll mig på mattan. Till de regler som var uppsatta. Mycket bra regler.

Nu har luddet i huvudet spridit sig till ögonen. Det kanske är en sjukdom. När man är sjuk ska man vila. Bäst att...