Kategori: Trams
Jag har verkligen inte heller nått viktitt att säga, så vad gör jag, jo lägger upp 2 bilder å en video å sen kommenterar jag själv å till min äkta glädje märker jag att min egen kommentar blev sjukt lång å intetetsähande å rörig. Att roa å oroa sig själv i samma ögonblick e fan höjden av happiness
Roa sig själv är det bästa. Ingen vet hur man bäst roar sig själv, förutom just en själv! Man kan ju inte annat än älska sin egen humor (hur dålig den än må vara) eftersom man vet precis hur man har tänkt. Omgivningen har ju inte den blekaste aning. Ibland kan jag tänka fem steg i taget, tycka jag är jätterolig, ingen fattar och när man förklarar faller allt. Så är det iof alltid när man förklarar saker man finner är roliga. Förklaringen träffar alltid lite vid sidan om omgivningens förväntningar. Jag hatar för övrigt förväntningar. De är ju aldrig exakt den samma som utgångspunkten. Det gör att man alltid kan bli besviken. Hur det än går. Det är ju trist. Och andra sidan har man nog fel inställning till saker och ting om man alltid landar där man blir besviken. Inställningen gör livet.
Fan vad jag är klok.
Och rörig till tusen. Men det var väl så ens egna kommentarer skulle vara? Det är så svårt att få ner exakt hur man har tänkt. Och andra sidan, om jag skulle få ner exakt hur jag hade tänkt... he... he.. Herregud helt enkelt.
Well I'm nobody's baby, I'm everybody's girl, I'm the queen of nothing, I'm the king of the world.
Bloggadress: http://denperfektapartnern.blogspot.com