irtsa

Jag blev sugen på att skriva och kom på att jag för fasiken har en blogg som står orörd. För att åter kunna finna den har jag varit tvungen att damma något oerhört. efter mycket nysningar och rinnande ögan fann jag äntligen en sida jag kände igen. Så kan det vara ibland.

Jag har börjat lyssna på Anne Franks dagbok. Det är ju lite en bok som man "ska" ha tagit sig genom. Och nuförtiden behövar man ju inte ens läsa böcker. Så enormt bekvämt för mig som inte är en storläsare.

Idag har jag lagt till ännu en veterinärklinik till samlingen över de jag besökt. På denna klinik har jag spenderat hela min dag för en hältutredning. På lilla V. Inte på mig trots att det skulle behövas efter det att lilla V bestämde sig för att lägga ca 250 kg på min högra fot och vila där ett tag. Foten har numera antagit den uppfriskande färgen blå.
Lilla Vs fot har ungefär samma färg som är normalt för en sådan som hon. Men halt likväl. Det är en låg hälta. Eftersom den var ganska rejäl misstänktes fraktur, men var antagligen en ordentlig stukning. Boxvila två dagar och därefter endast sjukhage på dagarna. Promenader alla. Fram till återbesöket som är den 13:e. Ja, oktober.

Funderar på att amputera alla högerfötter. Så vi slipper eländena.

Inte roligt. Alls. Önskar att kräket kunde hålla sina fötter i styr. Blir ett sådant jävla bakslag varje gång. Som att springa ett maratonlopp där någon plötsligt sätter en en ögonbindel med vilken man irrar runt med i blindo. När man slutligen lyckats bli fri från mörkret inser man att man är långt från vägen och måste hitta tillbaka igen innan man kan fortsätta springa. På vägen förlorar man såklart mycket energi, motivation och allmän ork.

Just nu fumlar jag. Men snart så.
...förhoppningsvis.

/irtsa